1774-1840 Caspar David Friedrich Locations German painter, studied art at Copenhagen, and in 1798 settled in Dresden. Friedrich painted chiefly landscapes and seascapes, with and without figures, architectural pictures, including a few of Dresden, and some religious subjects. Religious feeling and symbolism permeate his œuvre, of which the seascape with figures, Die Lebensstufen, is a characteristic example. He possessed considerable power to convey mood in landscape. Almost forgotten in the 19th c. and early 20th c., interest in his work increased considerably in the mid-20th c. He is hardly represented in Britain, but an exhibition of 112 of his pictures at the Tate Gallery in 1972 attracted much attention. F. G. Kersting was a friend of Friedrich. Related Paintings of Caspar David Friedrich :. | Winterlandschaft | Fog | The Watzmann | Woman on the Beach at Rugen (mk10) | The Stages of Life | Related Artists:
Charles LebrunFrench Pand art Theorist ,
Paris1619-190
Virtual dictator of the arts in France until the death of Colbert in 1683. He established his reputation by a series of decorative schemes, and his own greatest compositions, which immortalize the achievements of the crown, are at Versailles. He became a founder, rector, chancellor, and finally director of the Academie Royale de Peinture et de Sculpture. He was also director of the Gobelins factory and Premier Peintre (1664). His Tent of Darius (1661), for Louis XIV, is a model of legibility, with the explicit and varied gesture and expression of the figures deriving from ideas expressed by Poussin. Lebrun's influential treatise,
Jean-Pierre Norblin de La Gourdaine (in Polish, Jan Piotr Norblin; 15 July 1745 - 23 February 1830) was a French-born painter, draughtsman, engraver, drawing artist and caricaturist. From 1774 to 1804 he resided in the Polish-Lithuanian Commonwealth, where he obtained citizenship.
He is considered one of the most important painters of the Polish Enlightenment. He achieved great success in Poland. Given many commissions from some of the most notable families of the Polish-Lithuanian Commonwealth, he stayed there for many years, not returning to Paris until the early 19th century. His style showed the influence of Antoine Watteau, and combined the Rococo tradition of charming fates galantes and fetes champetres with a panorama of daily life and current political events, captured with journalistic accuracy. He created a gallery of portraits of representatives of all social classes in the last years of the Polish-Lithuanian Commonwealth.
georg engelhardt schroderGeorg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare.
Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier.
Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst.
När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet.
Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.